Mardröm nr 1

Inte Mambo nr 5, utan mardröm nr 1.
Nu var det såhär att pappa kom fram till att det låg en död mus i källaren för att det luktade så fruktansvärt illa. Och nu tänker jag berätta denna mysiga historia så lik verkligheten som möjligt så att även ni får lida och känna på hur jag kände.
Jag gick ner till källaren för att ta bort musen och slänga ut den så långt som möjligt. Det visade sig att den låg under sängen (ja, vi har en säng i källaren, läskigt nog) Så jag försökte peta fram den med en sopborste och ficklampa, då jag såg några feta jekla larver som rörde på sig. Finns det nåt värre än larver?!? NEJ!! Så jag gjorde ett skräckslaget läte av mig och sprang uppför trappan, fort som aldrig förr, och nästan med tårar i ögonen.
Där bestämde jag mig för att inte plocka bort den, och bara vägra.
MEN efter massa om och men blev både jag och brorsan offer för att plocka bort den. Dom*
Så jag smög nerför trappan igen, vi drog undan sängen så vi kunde komma åt den, och min plan var att patrick skulle få skyffla upp den på sopskyffeln, och jag skulle springa ut med den långt, långt bort från huset.
Och här ska ni få höra:
Musen RÖRDE SIG för att det var äckliga larver i och under den.
Så GRYMT vidrigt. Smaka på ordet,- viidriigt. *herp-derp-face*
Så jag tog över och sprang ut med dom äckliga varelserna, och hade såklart lagt ett papper över så att jag skulle slippa se. MEN såklart blåste pappret iväg, och jag fick värsta panikattacken och började göra konstiga läten igen. Grannarna måste ha undrat vad som pågått.
Sen när jag hade slängt den så långt in i buskarna sprang jag allt jag orkade till huset igen, som om musen och larverna skulle komma efter och jaga mig liksom.
Nu tror ni säkert att allt är över, men nejnej minsann. Det kändes som om jag hade larver fulla kläderna. Ni vet, som när man ser myror, känns det ju som om man har myror överallt i kläderna. Precis. Den känslan.
Men sen efter en varm dusch var allt över!
THE END.

Så, här har ni en härlig godnatt-saga.
Och för er som vill använda storyn som skolarbete, så är det skrivet i förstapersonsperspektiv, alltså i jag-form, och i då-tid. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s