1931 – 2011 ♥

Idag var morfars begravning. Allra sista gången jag kunde ta farväl, och han var närvarig. Allra sista gången jag fick se honom, men flera universum ifrån allra sista gången jag tänker på honom, och kommer sakna honom.
Jag kommer tänka på dig varje dag, morfar. Sakna dig varje dag. Och även om du inte finns just här, så kommer du alltid finnas hos mig, i mitt hjärta.

Detta kom så plötsligt. Ingen kunde tro att det var sant. Men du slapp lida, och det är vad som var bäst för dig. Men det gör bara mer ont för oss, som inte alls var inställda på detta. Det är som en kniv rakt genom hjärtat! Fast egentligen överallt annars, förutom hjärtat, För jag har sparat den platsen till dig.

För några år sedan gav jag dig och mormor en stor tavla jag hade målat, av en katt. Varje dag berättade du hur mycket du gillade den, och jag blev lika glad varje gång.
Denna sommaren, när vi var på semester i Spanien, hade jag målat av katten som du älskade mest av allt, ”Floepeke”. Du blev riktigt glad över även denna tavlan, och hade bestämt att du skulle ta med den till Holland och hänga upp den på ett fint ställe. Men du hann aldrig göra det.
När vi skulle bestämma vad som skulle vara på framsidan av minneskortet som skulle skickas ut till folket efter begravningen, kom alla snabbt överens om att det skulle bli tavlan på Floepeke. Det betyder mycket för mig! Även du, morfar, fick denna bilden med dig, så den fick ett speciellt ställe iallafall.

Du var alltid så stolt, och nyfiken på hur det gick i skolan för både mig och Patrick. Jag hade gärna velat att du kunde sett hur det går i framtiden för oss. Du ville också alltid veta om vi hade fått oss en pojk-/flickvän. Du sa alltid att jag skulle ta med honom till Spanien isåfall, så han kunde godkänna honom. Men det går tyvärr inte längre.

Det allra sista minnet jag har tillsammans med dig är senaste semestern i Spanien. Du ville så gärna se oss igen, och vi ville såklart se dig också! Jag är så otroligt glad över att vi kunde spendera 3 och en halv vecka tillsammans! Då det egentligen bara skulle ha varit 2 veckor från början.
Jag vet att du också njöt och hade några riktigt bra veckor, och det betyder så mycket!

Jag har så otroligt mycket mer att skriva, men om jag skrev ner alla mina tankar, skulle jag inte vara klar innan lördag, och då ska jag ju trots allt åka tillbaka till Sverige igen.
Så jag avslutar detta med att tacka dig, morfar, för att du var en så otroligt godhjärtad, hjälpsam och totalt underbar morfar! En bättre morfar kan man inte önska sig!
Tack att du alltid fanns där om jag ville prata.
Tack att du alltid var hjälpsam och kunde komma med råd.
Tack för alla roliga och bra minnen vi har tillsammans.
Tack att du alltid ställde upp för mig, och alla andra.
Och Tack att du var en så sjukt bra morfar!

Jag kommer aldrig att glömma dig!
Rust in vrede, Opa ♥
Jag älskar dig, för alltid.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s