En tragisk start på dagen.

Var så glad över att jag gick upp fem minuter tidigare än vanligt imorse. Fem minuter, det låter inte mycket, men de fem minuterna gör att jag inte behöver äta min smörgås och borsta tänderna samtidigt. På något imponerande vis så lyckades jag nästan missa bussen ändå. Var tvungen att skrika till killen som stod och väntade på bussen att han skulle säga till chauffören att vänta, när bussen redan stod där och jag hade en förfärlig väg kvar att springa när alla huvuden bakom bussfönstret stirrade åt mig håll. Så kan det gå, om man heter Marlou Jaspers.

Kände mig ungefär såhär:
Det är inget att skratta åt. Sluta.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s